Frågan alla ställer sig en eller flera gånger under livets gång är just; Vem är jag? Jag tror aldrig nånsin att svaret på den frågan kommer kunna förberedas eller ens stämma korrekt med den egentliga sanningen. Nej, jag tror på förändringar. Bra som dåliga! Om jag blickar tillbaks över vem jag själv var för endast säg sådär några år sedan eller faktiskt vem jag var igår och förra veckan så märker jag att jag inte har en aning om vem jag är. Jag mognar och finner ''mig själv'' ständigt, vareviga dag. Till det bättre.
Men då kan det vara skönt att veta att det finns så kallade ''tillfälliga'' stunder i livet, då man faktisk kan känna sig hemma. Någon slags estetik och trygghet byggs upp inom en just under de perioderna. Och för det andra - att man aldrig är ensam. Det kvittar hur mobbad, utländsk, svag eller idiot du är..det finns faktiskt alltid någon!
Jag går igenom min ''tillfälliga'' stund just nu. I detta nu, känner jag mig oerhört säker på vem jag tror att jag är - just nu, i denna ålder, denna månad, detta liv. Det som känns skönt är att jag har känt mig såhär säker rätt länge och antar att detta ''jag'' förhoppningsvis alltid kommer att vara just den jag är. För ack, vad jag trivs bra i mina midjekjolar, diverse strumpbyxor och Håkan Hellström assecoarer. Med mina otroligt fina medmänniskor och hobbyn - skrift liggandes närmast hjärtat. Jag vill helt enkelt känna att jag lever här och nu, som jag är.
dåtid nutid
3 kommentar(er)
