RAMLAREN - White Winter Hymnal

Jo, jag måste erkänna. Jag är en utav de få som faktiskt längtar efter vintern. Jag talar inte om julafton, slask och snö eller vinterdepp. Såndana saker är riktigt överskattade enligt mig. Tänk bara på julafton när svenskarna lockar fram det där riktiga ''svenssonsvensson beteendet''. Usch, jag jag ogillar det. Ett exempel på detta, så att ni kanske förstår vad jag menar är när en vän till mig vars föräldrar spelade in Arne Weises sista julvärdsår, för att faktiskt kolla på nästa jul - när han då var utbytt. Förstår ni? sjukt. Snö har heller aldrig nånsin, varit någonting jag jublat över. Bara besvärligt. Och vinterdepp, finns det någon som är särskilt förtjust i det?

Nej, jag talar om att faktiskt ha möjligheten till att bära sjukligt snygga kläder, mysiga filmkvällar och mer tid. På vintern är det dags att plocka fram den dära allmänt mysiga och riktigt snygga accesoaren - halsduken...också den lite varmare jackan såklart. Med mer tid menar jag att man slipper känna den dära ångesten för att gå ut i det fina vädret, när man helst vill sitta inne. Vintern liksom bjuder på skräcken för att gå ut, vilket leder till mys helt enkelt. Vännerna och i mitt fall också pojkvännen får man värma med en kopp te och kanske en komedi eller någon annan passande film genre. Jag personligen tycker att kärleken blir starkare på vintern. Men längtar ändå alltid innerligt efter sommaren - då musikerna far på turne och hjärtat liksom tinar.

Endast arton dagar kvar till kärleken nu.

Ruby