Ruby

Jag tror inte på Gud, jag tror på Håkan.
Nu i dagarna pågår diverse galor. Jag förbereder alltid mina ''galakvällar'' genom att släcka ner alla lampor, tända värmeljus och höja ljudet på laptopen. Jag har nämligen alltid varit ett väldigt hängivet fan, har jag hört. Vilket alltid brukar sluta med att jag blir lika glad som artisterna blir när de hämtat sin statyett.

Ja, jag tycker faktiskt att det är väldigt fint att få höra tacktal. Långa som korta. Det är just de där orden ifrån någon man ser upp till, som kan rädda ens liv. När jag vistade Spanien i början utav detta nya år predikade min något strikta ''plast pappa'' om hur artister bara låtsas vara sådär magiska för att tjäna pengar. Jag ansåg att detta var helt absurt! Inte, tänkte jag. Vi påbörjade en diskussion som hastigt slutade i frustration och sorg. Det spelar verkligen inte roll vad han eller någon annan säger. Jag tror inte på dem gällande den punkten. Jag är helt säker på att man inte kan hålla på med musik om man inte är någonting speciellt. Om man helt enkelt inte är som sina låttexter. Nej, jag står verkligen på mig där!

För att försöka förmedla lite utav den känslan man får utav dessa galor tänkte jag visa er mina absoluta favorit klipp ifrån de allra finaste galorna. Här får ni!:






#1 - c

håkan är fin!