Ruby

Hjärtat slår, det slår skiten ur mig.
Slagverk. Jag trodde aldrig nånsin att någonting som två trädpinnar och ett antal olika trummor att slå på och välja mellan kunde vara så inviterande. För varje slag mina klena armar slog mot trummansmitt bildades endorfiner. För jag log, jag var glad. Jag har nog aldrig känt mig så fri som i just det skedet. Det var min käre vän Adam Mcintosh som erbjöd mig att sällskapa honom under våran halvtimmes skolrast för att få åtnjuta denna vackra händelse. Jag ångrade inte en sekund utav mitt liv då. 

Trummor är musikens hjärta. Stannar hjärtat - dör du.

#1 - Stardust

Åh!

Victoria, vet du en sak?

Jag kommer tillbaka till Sannerud efter höstlovet <3

#2 - Oskar

Ibland förstår jag inte hur du får ner sånna här saker, det är sånna där tankar som bara existerar i huvudet. Men du gör det till ord, och det är jättefint.

#3 - Beeebbeees Adaaaam

Det var fint skrivet =)

Jag blir glad!

#4 - Bebbeskille <3 ^^)

ÅÅH VIKTORIA ! :D

Fan va bra skreve slagverk äger ! :D:D

#5 - Ida

Åh, jag vet hur det känns det där. Det där med trummorna. Man vill bara le när man spelar trummor och man släpper ut sina känslor, det kan vara arga känslor och glada känslor, när man spelar. Ja, vem visste att ett par pinnar och några lädor med skinn på kunde göra en så lycklig?



(MÅste bara tillägga, att nu verkar det som att jag nästan aldrig läser din blogg, för det gör jag nästan aldrig heller eftersom jag knappt har tillgång till dator, men jag vill bara att du ska veta att det har inte med dig att göra. Det har med mina datorer som går lika fort som en snigel med reumatism i rullstol som drar på en lastbil...)



tycker om dig väldigt, väldigt mycket. Och jag tycker om dina texter väldigt väldigt mycket.

<3