Så..varför therambler?
På något sätt har jag igenom hela livet ramlat. Enda sedan jag barndomen har jag aldrig riktigt haft fötterna på marken. Varit så enormt uppsnärjd att jag helt enkelt ramlat igenom allt. Visst, man har fått enorma sår, oförglömliga minnen och riktigt lyckliga stunder. Men på något sätt aldrig hittat hem.
Jag tänker inte skriva skriva om vad jag gör då och nu. Jag tänker skriva om känslor, ord och drömmar. Också såklart
kärlek!